Mia Gunberg, spelman och musiker, bosatt på Gårdemyr utanför Grebbestad, sjunger, spelar och berättar om sin musikverksamhet och om gamla sånger och låtar från vår bygd med omnejd på fiol, nyckelharpa, gitarr och sång. Hon har sin musikaliska bas i norra Bohuslän och turnérar internationellt i olika konstellationer sedan mer än 25 år tillbaka, och har givit ut ett flertal kritikerrosade CD-produktioner, medverkat i TV- och radioprogram och tilldelats olika kulturpriser.
Arrangör: Tanums kommun
OBS! INSTÄLLD p.g.a corona-läget. Nytt datum till hösten - håll utkik!
Mia Gunberg och Anders Ådin spelar i Tossene Bygdegård nu på söndag den 26 mars.
Med bohusmusiken i fokus mixar de folkmusik från Nordsjöområdet med vår svenska visskatt till en mustig nordsjöbrygd.
Välkommen till en fin och trivsam musikstund, som ni inte vill missa! Inträde 100 kr, under 15 år kommer in gratis! Caféet är öppet med Byalagets hembakt och goda kaffe.
Arrangör är Tossene Byalag och förbokning sker hos Carina 0706 67 70 09.
Återigen är det dags för en konsert med den nya duon bestående av Mia Gunberg och Richard Rolf.
De spelar varandras och andras musik, och Richard kommer även att läsa ur sindiktsamling ”Ett stilla öga”.
Konserten äger rum onsdagen den 22 mars på Rökeriet i Strömstad och kvällen börjar kl 18.30 då mat serveras, för att sedan övergå i konsert när alla ätit klart vid ca 19.30.
Det är inte ofta man bevittnar underverk. Men det sker. Ett var jag med om häromdagen på Hedegården i Tanumshede.
Folkmusikern Mia Gunberg Ådin sammanstrålar utanför entrén med Viviann Johanssons make Kent, deras dotter Therese Fransson och goda vän Gittel Thernelius. Tillsammans ska de ha en stunds Hemma-hos-musik hos Viviann, en ny form av uppsökande, personlig musikverksamhet som erbjuds via Tanums kommun.
Viviann har den senaste tiden försvunnit allt längre in i sin demenssjukdom och kan vara trött, så vi går försiktigt in en och en. Mia sätter sig på huk och hälsar. De känner varandra sedan länge och har redan musikminnen ihop.
Viviann sitter mycket stilla, blicken är fäst en bit bortanför oss. Mia tar fram gitarren. Hemma-hos-musik ska vara en nära upplevelse med individen i centrum och vänner och anhöriga närvarande som kan länka samma stundens upplevelse till det förflutna. Vivianns länk till musiken är stark, lång och väsentlig, eftersom hon och Kent delar en lång tid som folkdansare.
Mia spelar. Viviann sitter fortfarande mycket, mycket stilla.
– Jag vet att du tycker om Evert Taube, säger Mia.
Så skickar hon en fråga vidare till familjen: Vilken Taubelåt?
– Inbjudan till Bohuslän är nog favoriten, tror Kent.
Mias röst lyfter in naturen och färgerna i Vivianns rum: ”Som blågrå dyning bohusbergen rullar …”
Plötsligt känner jag Vivianns blick haka fast i min. Hon ser inte bortom oss längre, hon studerar mig, främlingen, med uppmärksamt och vaket öga.
Hon ser på Mia. Ett litet leende börjar letas sig fram.
Sedan börjar underverket lysa på riktigt. Det färgar Vivianns kinder som en stilla värme, det ger hennes drag liv. Jag, som inte känner henne sedan förut, ser vem hon är.
Samtalet flyter lättsamt, om dans, om dansresor till Färöarna, om den irländska folkmusiken. Mia väljer låtar utifrån den värld samtalet tecknar.
När nyckelharpan kommer fram händer det. Viviann pratar, kommenterar. Hon säger att hon inte själv trodde att hon kunde tala, men att hon ju kan. Hon hittar en fin beskrivning av Mias halsband: ”Sockersött.”
– Och du är här Gittel, säger hon och ser på väninnan.
– Vi måste ta Äppel-snoan, tycker Mia.
– Den är ju vårt paradnummer.
Det är det. Hela Viviann lyser.
– Det här var roligt, säger hon.
– Den får vi ta igen!
TAKT. Nu stampar vi takten. Viviann är gammal folkdansare.
Hon lutar sig fram och bläddrar bland Mias papper. Hon berättar att det är trevligt att samlas. Hon sjunger med i Uti vår hage. När hon strålar upp över Polska efter Byss-Kalle och börjar följa rytmen i en polka kan jag se hur hon tedde sig som ung,
Tårarna stiger i allas ögon. Det är inte ofta vi bevittnar underverk. Men det sker här och nu.
SAMSPEL. ”Nu är vi en duo, du och jag”, säger Mia och låter Viviann vara med på nyckelharpan.
– Det är känslosamt, vi har tyckt att mamma har försvunnit den senaste tiden, säger Therese Fransson.
Hennes mamma har rest sig ur sin fårskinnsklädda stol och går runt i rummet, småpratande med oss.
– Vi får väl ta en dans också, tycker Gittel och bjuder upp.
SAMVARO. Vivianns dotter Therese Fransson och maken Kent Johanssson är med när Mia Gunberg Ådin spelar.
Så dansar hon och Viviann en liten sväng till tonerna av Kostervalsen och Viviann upprepar att det här var trevligt och att vi måste göra om det.
Hon har så rätt. Jag är nog inte ensam om att ha jubel inombords och tårar i ögonen. Jag har sett sådana här underverk några gånger förr. Min egen mamma började en spontan dans på vändplan på Saltö när hon såg havet. En tant i rullstol reste sig och dansade med en sidenslöja på ett äldreboende i Göteborg när danspedagogen varit där en stund.
Underverk sker. Men får de inte den tid de behöver för att slå ut kommer personen med demenssjukdom att förbli i sin egen värld och vi andra tyvärr att tro att hen inte längre går att nå.
När det talade språket sviktar kan det ändå vara lätt att stämma in i välkända sånger. Premiären för Tanumsprojektet Hemma hos-musik är succéartad.
Musikern Mia Gunberg Ådin besöker ett par i Grönemad för en första spelning i ett ovanligt projekt, ett resultat av en idé hon förverkligar tack vare Tanums kommun.
Sång och musik i hemmiljö. Iréne Wickström, i mitten, stämmer in direkt när Mia Gunberg Ådin tar upp gitarren. Maken Jörgen Wickström är nöjd åhörare vid kaffebordet hemma i Grönemad utanför Grebbestad.
Sång och musik i hemmiljö. Iréne Wickström, i mitten, stämmer in direkt när Mia Gunberg Ådin tar upp gitarren. Maken Jörgen Wickström är nöjd åhörare vid kaffebordet hemma i Grönemad utanför Grebbestad.
Jörgen Wickström tvekade inte när han fick vetskap om denna satsning för äldre, sjuka och anhöriga.
-Vi har ju lyssnat på dig tidigare, säger han till gästen.
Det var konserter som gav mersmak.
Mia Gunberg Ådin har framträtt på många scener både lokalt och utomlands under sina över tre decennier på scenen, men den här dagen är sammanhanget helt nytt och hon prövar sig fram, lyhörd för önskemål.
Iréne Wickström deltar i dagverksamheten på Hedegården tisdag-fredag. Därför fick det bli en måndag för musikstunden hemmavid.
Skräddarsyr
Den inleds med småprat vid kaffebordet som ger Mia möjlighet att bekanta sig med värdarna och anpassa valet av låtar.
-Jag skräddarsyr musiken för respektive person. Det är ju roligt att kunna pricka in sådant som känns igen.
Att bidra till att väcka minnen och känslor är ett av projektets syften.
Iréne Wickström testar vad som händer med tonerna när hon trycker på knapparna på nyckelharpan, ett av de instrument som Mia Gunberg Ådin har med sig.
Stockholmaren Jörgen och dalkullan Iréne träffades på lärarhögskolan i Stockholm i slutet av 50-talet. Gammaldans var ett populärt nöje på kvällarna.
-Jag får ta med mig gammaldansbitar nästa gång, är Mias slutsats.
Men mycket av den musik hon har med sig visar sig också passa bra.
Första melodin blir ”Nu grönskar det i dalens famn...” och Iréne stämmer direkt in i sången, med spröd och vacker röst. Hon har musicerat mycket med sina elever och även sjungit i kör.
-Du är ju jättemusikalisk Iréne!, utbrister Mia en bit in i sångstunden.
-Roligt att få sjunga med en sångfågel som dig, säger Mia Gunberg Ådin, som berömmer Iréne Wickström för hennes tonsäkerhet. Kontakten mellan de båda är omedelbar.
Irländskt
Irländsk folkmusik ingår sedan länge i hennes repertoar och där visar det sig finnas beröringspunkter med de beresta Grönemadsborna.
-Vi upplevde mycket irländsk folkmusik vid en rundresa på Irland 1998, berättar Jörgen.
Mia, som även har med sig nyckelharpa och fiol, spelar också lite svensk folkmusik vid detta besök, bland annat en polka från Hogdal.
Avrundningen blir en allsångslåt, Kostervalsen, också det en sångtext som Iréne lätt plockar fram ur minnet.
Det här föll i god jord, konstaterar Jörgen Wickström när han märker hur upplivad hustrun Iréne blir av sången och musiken.
-Det här var ju jätteroligt!, säger hon om sångstunden.
Hennes man instämmer:
-Vi ser dig gärna här som gäst igen, säger han till Mia och tillsammans hittar de en ny tidpunkt.
Sedan blir det ett extranummer: ”Man ska leva för varandra...”
-Det är så fint att se hur kärleksfulla ni är mot varandra, förklarar Mia sitt val.
Snabb respons
Hennes tankar om musik i enskilda hem föddes efter en privat spelning hemma hos ett par. Eva Pettersson, kommunens kultur- och fritidschef, nappade genast på idén och utvecklade den tillsammans med Petra Kvist, enhetschef i äldreomsorgen.
-Människor som drabbats av sjukdom kan ofta få en väldigt passiv vardag. Både de och deras anhöriga kan bli bundna till hemmet. Hemma hos-musiken blir ett sätt att ha lite kul, få något nytt att prata om och även lite minnesträning, säger Eva Pettersson.
-En jättehärlig idé, tycker Petra Kvist och betonar att det nu gäller att nå ut med informationen i tillräcklig omfattning, så att fler kan ta del av projektet.
